Sida 105

och afton ned till hamnen. Vid en dylik aftonvandring, som
han utsträckt ända bort mot »Goda Hoppsudden» gick en
flicka några steg framför honom. Det var skymning och han
såg henne knappast, i varje fall ägnade han henne icke en
tanke. Men sedan han på några hundra alnars avstånd från
värdshuset vänt och anträtt återfärden, hejdades han
plötsligt av att den där flickan ropade på hjälp. Strandparken
erbjöd goda bakhåll och det var ingalunda ovanligt att druckna
sällar där ofredade kvinnor. Icke heller fanns det någon som
helst utsikt att Eneman skulle vinna någon fördel genom att
ingripa. Icke förty glömde han ett ögonblick klokhetens bud,
störtade blint efter ljudet av flickans jämmer och sedan han
fått utösa sin plötsliga hetsighet över en av salterna, som
ej snabbt nog tagit till benen, lyfte han upp flickan. Hon
hade fått ett tungt slag i nacken, hade visserligen ej förlorat
medvetandet men kunde dock ej ge något redigt besked. Hon
kunde endast stamma fram, att även hon varit vid hamnen
för att möta det förgäves väntade skeppet, som hade hennes
fästman ombord. Vidare sa hon vem hon var: Tora - själva
mutter Bomans dotter. Då flickan icke genast återhämtade