Sida 119

hjälp med en spann vatten. Nu vaknar Knut men redogöra för
nattens händelser kan han icke i förstone. Krogvärden får
berätta och han gör det med ett stilla hånflin, Jo visst har
gunstig junkern spelat! Han var så förbålt säker om att vinna!
Men nu hade han nog inte ett rött öre i behåll och var
dessutom skyldig för förtäringen. Värden ville bra gärna ha
betalt och det på fläcken. Pojken bara stirrar tomt framför
sig och flickan sjunker ned bredvid honom, brister i gråt.

Då kommer Samuel Eneman. Han ger värden order. Sedan
talar han med flickan. Jaså pengarna ha redan gått all
världens väg! Nå, det är ledsamt, men Samuel Eneman får väl
hjälpa dem en gång till. Kan han låna ut femhundra, så
kan han låna ut tusen - bara affären blir klokt och
ordentligt uppgjord med klara papper. Värden kommer med bläck,
penna och papper. Mästerman skriver:

»Av herr Samuel Eneman har jag som lån mottagit ett tusen

kronor att jämte upplupen ränta återbetalas den - - -