Sida 168

- Du lovade, att aldrig bära annat smycke än den där
medaljongen. Och du brukar ju hålla dina löften, du Tora.
Fast på ditt sätt förstås.

Flickan hängde med huvudet, förlägen. Eneman fortsatte:

- Jo, jag vet ju det och därför har jag lagat medaljongen
och satt den på en annan kedja, eftersom den förra råkade
gå sönder. Och han tog fram medaljongen som han lagat och
fastsatt på korallhalsbandet. Han knäppte det kring flickans
hals, vände och gick. Folk vek åt sidan för honom; prosten
gjorde en tafatt rörelse för att hejda honom men han märkte
det icke.

Den kvällen fram mot solnedgången hissade lyckoskeppet
ankare. Mästerman satt vid sin kikare och åsåg avfärden med
stort intresse, som dock koncentrerade sig på Tora. Det var
någonting han väntade på. Och när nu skeppet styrt ut ur
hamnen, skedde just vad den sluge gubben räknat ut. Tora