Sida 655

passionerad för att vara eldad blott av tacksamhet! Än sen?
Är inte flickan söt och rar? Jo visst. Men det är ju det
underliga i saken - att alla söta och rara flickor inte är »lika bra».
Inte när man är kär! Man kan formulera denna egendomliga
psykofysiska lag så här: Lisbet är söt och rar men Sybil är
- Sibyl. Situationen blir prekär, pinsam. Ty han får ju inte
såra den lillas känslor alltför bryskt! Än pinsammare skulle
han finna läget, om han visste, vem som nu tveksam och
brydd smyger sig uppför trappan, fram till hans dörr -
Sibyl! Ren lägger hon varsamt handen på låsvredet, lyssnar.
Hon hör Lisbets röst! Missräkningen är stor men den mildras,
ty Jules vänliga men allt kyligare fraser tyda knappast på
ett kärleksmöte. Handen fattar åter vredet. Då händer det
förskräckliga! För att komma upp ur kärleksvågen tror sig

Jules har funnit en ypperlig räddningsplanka - det ännu
oöppnade brevet! Han sliter upp brevet och läser med stora och
allt större ögon. Så håller han det framför Lisbet.