Sida 661

icke Jules. Hans hjärtas glädje gör honom godmodig och
godtrogen. Han träder mot den framskridande mannen, räcker
honom handen och säger:

- Da Wunderlich! Kommer för att gratulera? Å, så
vänligt då!

Herr Wunderlich stelnar till en stod av hat och förakt,
lägger händerna på ryggen. Icke förty griper den vänlige
spelemannen hans hand och skakar den. Men Wunderlich sliter
sig lös. Han marscherar ut genom porten. Jules ser förbluffad
efter honom, skakar på huvudet. Så snurrar han runt på klacken
och skrattar. Nej, låt oss nu vara glada! Han får två kvinnfolk
under armarna, de närmsta, fru skräddare och Lisbet, ett

omaka par, med dem går han fram mot det festliga bordet.
Skräddarfar kilar efter och rättar på rocken. Och festen
förlöper festligt. Men festens hjälte verkar så småningom
alltmera förströdd - han ser sig till höger och vänster, spejande
- han lyssnar förströdd till »orkesterns» musik som stundom