Sida 675

Kapellmästaren låter sig återföras, han smeker den kära
fiolen och säger slutligen:

- Jag ger tvåtusenfem, det är mitt sista bud.

Instrumenthandlaren snurrar om på klacken, herr
Wunderlich sväljer ett par gånger, så slår han till. Kapellmästaren
skriver ut en check under det att Wunderlich med rörelse
yttrar:

- Jag gör en förlust, herr kapellmästare, men jag höll av
Jules och vill gärna se hans kära fiol i goda händer. Med öm
hand ger han fiolen en avskedssmekning, bugar diskret och
försvinner.

Den kloke förmedlaren skummar av kallt raseri och säger:

- Herr kapellmästare, kan ni tänka er en större åsna än
en gammal musiker som köper för tusenlappar vad kan kan