Sida 676

få för hundralappar? Och han förklarar de smädliga orden.

Kapellmästaren blir ju något häpen och slokörad men så
finner han tröst hos fiolen och småler och säger:

- Jo, jag kan tänka mig någonting ännu större i åsneväg -
en gammal man som slumpar bort sin heder för några
tusenlappar. Säger och lägger fiolen till kinden.

- - -

Det regnar, det är höst, det är ruskigt och dystert. Dyster
är den ensliga gatan, dystrare ännu murarna, som resa sig
därvid och deras gallerförsedda fönster. På den ödsliga gatan
kommer nu en hopträngd liten skock människor, stora och
små, tripp trapp trull - men alla försedda med jättestora om
ock stundom något bristfälliga paraplyer. Det är en liten
provsamling av bakgårdens beboare som begivit sig till
fängelseporten för att i vänlig famn sluta de båda, som lidit ett bra
oförskyllt skraff. De stanna utanför porten och står där och