Sida 679

Den lilla karavanen sätter sig i rörelse, skomakaren i
spetsen med den ena gesällens paraply över sitt huvud. Sist
kommer Jules arm i arm med Lisbet. Hon drar honom med sig
in på första tvärgata, och säger lockande, leende och
hemlighetsfull:

- Följ mig hem i stället så får du träffa din allra käraste
vän.

Hans ögon blixtra till, hans ansikte lyser upp och han
utbrister:

- Sibyl?

Flickansiktet blir främmande, syrligt och beskt, hon svarar:

- Fröken Sibyl har nog glömt oss fattiga stackare. Hon
har redan gjort karriär - tack vare herr Wunderlichs gunst.

Jules nickar sorgmodigt och snopet. Det är ju bra det,