Sida 683

i tro att det var min fiol.

Nu stegras Sibyls ångest hart när till skräck, svept dock
ännu i oförståelse. Hon går fram till Jules, skälvande,
stammande:

- Du måste ta fel - det är din - jag köpte den själv
av Wunderlich - det var jag som köpte den...

Plötsligt rycker hon till och ryggar tillbaka för intensiteten
i hans blick. Han böjer sig fram, tätt intill henne, han ser
henne in i ögonen tills hon sluter sina. Och han frågar:

- Till vad pris?

Då finner herr Wunderlich det komiska i situationen. Han
sätter sig och slår sig flinande på knäna. Han svarar:

- Till skäligt pris, kära Jules. Hur högt skattar du den
själv?