Sida 686

Då brister vackra Sibyl i skratt. Herr Wunderlich andas ut
ett ögonblick - men blott ett. Ty Sibyl river sönder kontraktet
i småbitar och kastar dem lekfullt i ansiktet på herr
impressarion. Skrattar. Skyndar ut.

Hon kommer ned på gatan, hon spejar och hon upptäcker
ej långt därifrån Jules. Han står med ryggen lätt stödd mot
en lyktstolpe och muggar på ett bröd - ett bröd som han
tagit från Lisbets kaffebricka. Sibyl kommer fram till honom.
Hon är mycket skygg, mycket rädd att tilltala honom. Han
ger henne en sidoblick och fortsätter att mugga. Då tar hon
den något komiska situationen som anknytning. Står han här
på gatan och äter. Han svarar trankilt:

- Det är den lysande återstoden av Lisbets och min
frukost. Vi ha flyttat samman.

Är det hans avsikt att måtta ett knivhugg så har han lyckats.
Det ängsliga leendet, ångestfullt och ömt, fryser bort. Hon
dröjer ännu några ögonblick hos honom snarast därför att