Sida 689

lika stolt. Han demonstrerar den och säger: Äkta cremonesare!
Den har tillhört en av mina bästa elever, som tyvärr spårade
ur. Det enda som tröstar mig är att fiolen hamnade hos mig.
Och hos mig ska den stanna till mina dödsdagar! Och han
faller i trance över fiolen som tydligen totalt erövrat hans

gamla musikerhjärta. Då inträder kanslivaktmästaren och
meddelar en smula brydd att herr Jules sitter i väntrummet.
Gubben far upp, på en gång glad och orolig. Men impressariom
småler och säger:

- Jules, ja det är just min skyddsling, som väntar på att
få provspela.

Den gode kapellmästaren börjar till de närvarandes
förvåning trava av och an i rummet. Han har råkat i svåraste
själavånda. Lagligen är han ju den kära dyrgripens ägare -
men - har inte discipeln en högre rätt till den? Är en olycka
eller rentav ett brott tillräcklig orsak för en gammal musiker
att beröva den unge hans älskade arbetskamrat? Är det inte