Sida 691

Han ser inte ut att vara vid synnerligen gott humör och
tjuvlyssnarna draga sig en smula ängsligt undan. Men han ger
dem buttert ett tecken att stanna. Någon vill öppna dornen
för honom men han sluter den åter. Han vill själv »lyssna på

glänt». Han står vid dörrspringan, ryggen stödd mot väggen.
Han gör inte stora rörelser men hans huvud och så småningom
hans händer smeka de toner han lyssnar till. Han sluter
ögomen, och ansiktets muskler som stelnat och spants vekna,
och vila...

Provspelningen är över. Impressarion anser sig kunna varmt
gratulera sin skyddsling ehuruväl han inte är någon entusiast
av det livliga och fladdrande slaget utan snarare en solid
businessman. Desto livligare äro herrarna av orkestern. Men
var är kapellmästaren? Jo, han kommer. Han kommer genom
korridoren - har varit några minuter i sitt rum. Butter och
tvär träder han in i salen, händerna på ryggen. Jules och
impressarion komma båda emot honom och båda lika
förväntansfulla. Men den buttre gamle herrn säger: