Sida 694

- Jag tror inte att du ska behöva gråta mer.

Så slår han sig ner på sängkanten, trött. Och Lisbet
överhopar honom med frågor. Var har han varit hela dagen, vad
har han gjort? Han stirrar framför sig - trist, trist - han
småler svagt- han svarar:

- Vad jag har gjort? Folk påstår att jag har gjort min
lycka...

III.

En gata i ett förnämt villakvarter. Sakta framlarvande,
sökande, med närsynt blick läsande husnumren, kikande in genom
trädgårdarnas galler kommer en äldre man. Hans uppsyn är
butter eller snarare slö, hans gång slapp, hans ansikte pussigt,
mustaschen hänger tovig ned över munnen, dräkten har en
gång varit en bonjour. Knappt ens hans närmsta bekanta kan
väl i slusken igenkänna den en gång tvålfagert sprättige maitre
de danse herr Wunderlich. I handen håller han ett papper, som