Sida 708

så till. Hedersord.

Långa, låga ligga sjukhuslängorna innanför de trista
murarna. I en av de mindre salarna ligger Sibyl - det som är
kvar av Sibyl. - Mottagningstiden för frände- och vänbesök

är inne. Vid varje bädd uppehåller sig någon anhörig eller
vän, de flesta med en handfull blommor. Blott Sibyl har intet
besök. Vem skulle det också vara? Herr Wunderlich kanske...
Men nu sker ett litet underverk och fast Sibyl varken spejar
efter vänner eller väntar någon, följer hon det lilla underverket
med intresse. Det består däri att ett helt berg av påskliljor
kommer invandrande genom dörren. Det går på två små trinda
ben, lite ostadigt och trevande men tar sig i alla fall fram
till sista bädden där Sibyl ligger och gör stora, stora ögon.
Påskliljorna falla ned på bädden och avslöjar en liten tös
som strålar av stolthet över sin bragd. Så får gåtan sin
förklaring. Lisbet har stått vid dörren i samtal med sköterskan,
som tydligen givit henne allt annat än hoppfulla underrättelser
om den sjuka. Nu stiger hon fram till bädden och omfamnar