Sida 716

han sluter till hälften ögonen.

Men Sibyl däremot sitter med vidöppna heta ögon, stirrar
på fiolspelaren och flickan. Det ser nästan ut som om de levde,
som de rörde sig. Plötsligt bli de verkliga, stora, levande.
Men visionen försvinner snabbt...

Nu rungar en applåd. Givetvis i salongen - men även hos
skräddarens. Mäster anför själv. Entusiasmen är stor. Ack hur

skönt, hur sällt, hur ljuvligt! - himla sig fröknarna. - Djävla
skarp grabb att få lådan att låta! mena herrarna. Och fast
uttrycken klinga något olika är meningen densamma och
refrängen lyder lika: Ja, se det är våran Jules det! Kaffehurran
går, kaskarna blandas, ty det är paus.

Det är paus och det är oro i lägret. Jules nervositet har
stegrats. Han kan inte lida denna hemlighetsfullhet rörande
Sibyl. Vad är det för hockus pockus? Rent besked eller han
avbryter. Han är ursinnig på dessa människor som föra honom