Sida 717

bakom ljuset. Då låter Lisbet allt hemlighetsmakeri falla. Hon
säger, hurudan saken är. Hon har också nyss talat med
sjukhuset och vet att Sibyl lyssnar. Sjuksystern döljer ej heller att
den sjukas krafter äro i starkt avtagande. Men varför beröva
henne en glädje, som kanske är den sista? Och Jules - må
han avbryta, men han gör Sibyl den största sorgen.

Hennes skäl äro betvingande. Han går åter in på estraden.
Nu söka inte längre hans blickar. Nu kan han spela med
slutna ögon och låta musiken vara enda bandet mellan honom
och hans kära. Han vet knappt var hon är. Men han vet att
hon hör honom. Och hans spel blir annorlunda.

Mer gripna än förut lyssna de bräckliga i sjukhusets sal,
och mest gripen den bräckligaste. Feber och upphetsning ta
övermakten. Visionen blir verklighet. Sakta glider den sjuka
in i den romantiska skogen. Nu är det hon som sitter där på
stubben och han, Jules, den fattige pojken som spelar för
henne. Men feberdrömmens värld är orolig, skogen först vänlig
och säll blir snart fientlig, hemska minnen dyka upp i vilka