Sida 283

gång spänstig som en solvärmd katt. Hon går några steg
mot vattnet, talar över axeln till sin liggande kavaljer, utmanar
honom till kappsimning, och kastar sig i vågorna.

Felix sätter sig upp och följer med blicken den
bortsimmande sköna. Han ser närmast obehagligt berörd ut där han
sitter och tänker:

- Jaså, leken har börjat nu! Det ömma bandet mellan herr
Marten och hans väninna skall sprängas - - med mig som
sprängkil! Idén är inte min, det svär jag! Så infernalisk är
blott en kvinna som hatar eller älskar!

Och därmed reser han sig och följer Inez ut i vattnet.

Nere på bryggan vid gondolerna går René och väntar. Hon
befinner sig i en viss spänning. Nu kommer Marten fram till
henne, hans ansikte är lugnt men han har den undertryckta

vredens knyckiga brådska i sina rörelser och när hon nu