Sida 285

dold bakom en stor grön växt. Hennes ansikte är orörligt
som en Sfinx ansikte. Så ser han åt andra sidan. Där sitter
Inez vid flygeln, det är hon som spelar. Genom dörren
till herrummet ser han också Marten, som vandrar fram och
tillbaka som ett djur i bur, passerande ett bord med
dryckesvaror. Han tar sig då och då en stadig klunk ur grogglaset.
Han ser ut som en man den där länge gått och tumlat med
gnagande tankar och som börjat pinas fram till ett beslut.
Felix vänder sig därifrån och stirrar ner i golvet:

- Lyckligtvis tror jag att vi nalkas en katastrof. Desto
bättre, öppen strid har jag ingenting emot.

Inez slår an att slutackord, reser sig med en viss élan och
vänder sig om med ett strålande leende som dock slocknar
när hon ser först på Felix, så på René, som vaknar upp ur
sina drömmar och säger henne en komplimang med lätt
hånfullt krökta läppar.

Felix reser sig och går fram till Inez. Det falska