Sida 294

och riktar den rakt mot Martens bröst. Han rycker till, ty
det är inte bara den lyftade revolvern utan även Felix blick
som framkallar denna instinktiva förskräckelse hos Marten.
Skottet går av och den dyrbara spegeln krossas.

Marten blinkar halvt oförstående som en katt när man
sätter ett ljus i ansiktet på honom. Felix fullkomligt lugn. I det
han med fräck öppenhet stoppar den andres vapen i sin
egen ficka ger han honom en blick som Marten icke urhärdar.

Och Felix tänkte:

- Den gången bommade jag så att all vidare tävlan är
utesluten.

Så vänder han sig till fru Marten och är åter fullkomligt
konventionellt ogenerad:

- Så fumligt jag bar mig åt, säger han. Jag ber tusen
gånger om ursäkt. Fru Marten gör ett icke alldeles lyckat