Sida 297

Herr Marten grips av en besinningslös svartsjuka. Han ger
gondolieren befallning om att lägga till vid trappan, går
skyndsamt uppför och vill rycka upp den massiva porten,
som befinnes vara låst. Då dundrar han på porten, och då
den inte genast öppnas, sparkar han på den till stort men för
de utsökta svarta marmorspeglarna.

Stora salen är tom, men dörrarna stå öppna till sidorummen.
Nu kommer Felix in i salen, han har hört bullret där nerifrån
och skall just ringa på betjänten, då denne kommer, förlägen
och förvirrad, och räcker fram ett visitkort. Felix läser
namnet - aha, tänker han - räcker tillbaka kortet med det
beskedet att han inte tar emot.

I detsamma kliver herr Marten in i salen. Han försöker
att verka ogenerad, går fram till Felix med framsträckt hand
som denne icke tar emot. Tvärtom, han ser ut som om han
ville fråga vad detta egentligen skall betyda. Då slår Marten
om och begär kort och gott att få tala med honom. Felix