Sida 298

rycker på axlarna, ger betjänten order att försvinna, vilket
denne också gör.

Och så börjar Marten fråga efter Inez. Hon befinner
sig här, säger han, jag såg henne själv. Felix bedyrar att han
misstar sig. Hans absoluta lugn och ironiska överlägsenhet
är nära att kväva Marten. Hans blick irrar omkring i
rummet, han upptäcker slöjan och går hastigt fram till bordet,
rädd att bli förekommen. Han tar den, luktar på den, visar
fram den i triumferande raseri för Felix, som betraktar
honom en smula road, en smula förargad och en smula äcklad.

Martens raseri är nära att överskrida gränsen till det
tragiska då den plötsligt spricker som då en ballong blir stungen
av en nål. Han står där fullständigt paff och idiotisk.

Från det angränsande rummet kommer nämligen René. Hon

är liksom Felix fullkomligt lugn, även hon en liten smula
äcklad: