Sida 174

sovkammare, ledde en i grönskan halvt dold trappa ned i
trädgården. På borgmästarhusets gavel fanns ett fönster,
vettande åt trädgården, och ehuru husväggen i övrigt doldes
under en tät vintergröna, hade dock fönstret lämnats fritt,
på det att de båda värdiga männen måtte kunna samspråka
från hus till hus och sålunda utan besvär stämma sina möten
på rådhuskällaren. Genom detta fönster kunde också herr
borgmästarens son stämma möte med fru Ursula. Och då
han var en vig och smidig yngling, tog han sig från fönstret
med lätthet ned i trädgården.

Nu får man icke tro, att dessa möten ägde rum utan
mäster Antons vetskap. Tvärtom voro de honom väl kända och
väl sedda. Ty ynglingen, vars namn var Bertrand, tedde sig
i allo som ett mönster av vett och dygdiga seder. Vidare
såg mästaren i honom blott en pilt, som väl genom sin artighet
och sina bokliga kunskaper förmådde bereda fru Ursula
någon förströelse men som i sin spädhet aldrig skulle kunna
väcka ömhet av annat slag än den moderliga eller systerliga.
Slutligen var trädgården, som låg blottad för de båda husens