Sida 175

fönster och delvis även för gatan, det olämpligaste ställe för
en hemlig kärlekshandel. Mästaren bedrog sig själv, sägande:
Bedragare söka smygvrår och under Guds klara himmel sker
intet bedrägeri.


Det begav sig en sommardag, att fru Ursula fram emot
solnedgången trädde ut i örtagården. Och fanns där en bänk,
snidad av mäster Anton sålunda, att ryggstödet var i form
av tvenne änglar, som tycktes uppbära sätet, men däröver
syntes en avskyvärd demon, som med hånfull och illslug


blick betraktade, vad som var att betrakta. Till denna bänk
framskred fru Ursula med lugnt behag, tog därpå plats och
öppnade en bok, som hon medfört. Icke hade hon suttit där
lång stund, förrän Bertrand visade sig i fönstret. Han viskade
rätt sakta hennes namn, men då hon icke hörde eller låtsades
icke höra, svingade han sig ut genom fönstret ned i
trädgården. Ej heller nu tycktes hon varsna honom utan först