Sida 179

skatter.

Allena med sin hustru tilltalade henne mäster Anton med
den faderliga ömhet, som väl kunde anstå hans ålder.
Men då fru Ursula förblev orörlig och liksom svept i en kylig,
hemlighetsfull och fientlig tystnad, lyfte han henne upp till
sig med häftiga och hårda händer, slöt henne i sin famn
och kysste henne. Och liknade mäster Anton, då han kysste
fru Ursula, en gammal jätte, som girigt suger ungt blod

och som i sitt offers späda och fruktlösa motstånd finner
ny eggelse. Men då han åter lät henne glida ned på bänken
och då han sakta strök hennes kind, liknade han en god
far, som tar avsked av sin dotter. Ty hade han henne
av hjärtat kär; men hon kände blott hans lusta och än vidare
kände hon sitt hat.

Och det förtäljs, att mäster Anton ej aktade sagor stort.
Lugn och glad lämnade han trädgården och bekymrade sig
icke om att stänga dess grind. Öppet stod hans hus och