Sida 181

närmade sig mäster Antons hus och fann Bertrand stående
vid trädgårdsmuren, bedrövades han av att se ynglingens
dystra uppsyn och hälsade honom med några fromma och
trösterika ord. Men ynglingen tycktes icke märka honom
utan förblev i sitt dystra svårmod. Förundrad lämnade honom
munken och gick fram till grinden och då han såg en vackert
och rikt klädd fru sitta på bänken i trädgården, gladde han
sig storligen, förvissad om att han här funnit en god kund.


Dristigt fast med många hövligheter steg han genom grinden
och nalkades fru Ursula. Han öppnade sitt skrin och prisade
med övad tunga dess skatter. Men hur förvånad blev han icke,
då damen i trädgården alldeles som nyss ynglingen knappt
tycktes märka hans närvaro. Modlös och rådlös stod han
just i begrepp att stänga skrinet, då fru Ursula med en
plötslig åtbörd hejdade honom. Hennes blick hade fallit på
en bland de många vaserna, fyllda med salvor och pulver.
Och tycktes dess åsyn hos fru Ursula väcka sådana tankar,
som kunna förvandla ett mjukt och vänt anlete till ett grymt