Sida 184

Och nu uppstod mellan kvinnan, som icke ville mista sin
kärleksdröm, och ynglingen, som icke ville mista sin redlighet,
en stigande strid i heta viskningar, i bittra förebråelser, som
voro ljuvare än kärleksord, i en brottning som blev till
lidelsefulla smekningar.

Till allt detta lyssnade munken med växande avsky och
förskräckelse. Ty hade den vackra och sorgsna kvinnan
förvandlats till en otrogen hustru, den där lockar och trugar sin
unge älskare. Och munken hörde henne säga att ingenting
vore henne bittrare än hennes makes kärlek och att döden
allena kunde befria henne. Så måste han väl se till, att han
ej blev delaktig i någon grym ogärning. Raskt slet han en
liten flik av sin kåpa, krafsade ut giftet på tygbiten och höll
den i ljuslågan, tills allt var förtärt. Därpå fyllde han åter
ringen med pulver ur en burk, vars lock ej bar det
varnande giftmärket. När fru Ursula åter trädde in i
sovkammaren räckte han henne den fyllda ringen. Och sedan hon
givit honom hans pris lät hon en tjänarinna föra honom ut
ur huset.