Sida 185

Och åter trädde fru Ursula in i sovkammaren och hon
gick bort till burspråket och öppnade dess dörr för Bertrand.


Under det att detta hände i åldermannens hus satt mästaren
själv bänkad bland vänner och kumpaner i rådhuskällaren.

Där sprungo flinka dejor med krus och muggar, där lyste
väggarnas sprakande facklor över borgare, riddare och
klerker och den väldiga eldstadens sken föll över åldermannen
själv. Så räckte de honom en luta och sång och skämt och
skratt sorlade fram ur vitskäggig mun. Men mittemot honom
på andra sidan härden sågs herr borgmästarens värdiga gestalt.
Med huvudet böjt och tankfullt snoende sitt skägg lyssnade
han, själv svåra betryckt, till glädjen och svagt var det löje
som svarade mäster Antons bullrande skratt. Det måste väl
härma honom, att hans vän och kumpan ej prisade hans
skämt. Och mäster Anton såg sig om efter nya kumpaner
att avlas med, han skyddade med handen mot brasans skarpa