Sida 194

bevittna en gudsdom, som befriade dem båda.

Men varken hade han genomgått fru Ursulas lidanden, ej
heller ägde han hennes själsstyrka, utan stelnade han av
skräck vid den dödes åsyn och frös av hans kyla. Och en
ännu större skräck ingav honom fru Ursulas lysande ögon och
hennes ansikte, som ingen sorg, intet medlidande rörde.

Då nu borgmästaren och hans följe bröto in i salen, funno
de dessa tre, den döde, fru Ursula och hennes älskare.

Alla grepos de av den djupaste bestörtning, dock icke fru
Ursula, som lugnt skildrade, hurusom mäster Anton, kort
efter det han inkommit i salen, gripits av en plötslig svindel
och fallit död till golvet. Hon befallde dem att bära hans
kropp in i sovkammaren, dit hon ock själv begav sig för att
ordna den dödes läger och tända ljusen vid hans
huvudgärd. I salen kvarstannade blott Bertrand och några få av
männen.