Sida 195

Bland dessa befann sig en av mästarens lärlingar, och
när han med skygga och förvetna blickar såg sig om i rummet,
där mästarens liv så plötsligt och så hemlighetsfullt utsläckts,
varsnade han den bägare, som fru Ursula fyllt och avsmakat,
och i vars innehåll hon sedan blandat giftet. Han undersökte
bägaren och fann vid dess rand märken av läppar. Genast
meddelade han sina misstankar åt de andra och det tycktes
dem alla uppenbart, att mäster Anton blivit förgiven. De
ordade härom viskande och försiktigt, på det att herr Bertrand
ej måtte erfara deras misstankar, ty i honom sågo de en
medbrottsling. Och hans dystra och förtvivlade uppsyn kunde väl
stärka deras misstankar.

Emellertid smög sig lärlingen in i sovkammaren för att
hämta borgmästaren. Han fann såväl denne som de övriga
männen liggande på knä och andäktigt bedjande för den
dödes själafrid. Främst och närmast dödslägnet låg fru Ursula.
Sedan männen slutat bönen och gjort korstecknet, stodo de
upp och följde lärlingen ut i salen, där de blevo
underkunniga om de hemska misstankar som yppats.