Sida 197

Dock fästes hennes blick snart vid herr Bertrand, som från
en vrå av rummet betraktade henne med växande ångest,
och halvt omedveten om vad som förestod trädde hon fram
till det bord, på vilket man ställt bägaren.

När nu herr borgmästaren plötsligt höll den framför henne,
kunde hon icke betvinga en ångestfull åtbörd, en åtbörd som
kom de närvarande att rygga tillbaka inför den annalkande
vissheten. Likväl blev hon genast åter lugn; och till synes
trotsigare och stoltare än någonsin mötte hon de kringståendes
blickar och då hon bland dem även såg några knektar av
stadsvakten, höjde hon sitt huvud, beredd att utkämpa vilken
strid som än bjöds henne.

Tillfrågad huruvida åldermannen druckit av bägaren, nekade
hon enständigt, betygande sin oskuld ej med många ord men
med ett lugn och en hög oskuld, som gjorde hennes ivrigaste
vedersakare tveksamma.

Nu tog borgmästaren bägaren, räckte den åt fru Ursula och