Sida 206

och skyndade att varsko klostrets munkar. Och skedde detta
om morgonen i soluppgången.

Nu samlades i hast en stor hop män och kvinnor, som
ilade till fru Ursulas hus för att stena mörderskan. Ty
misstankarna tycktes väl bekräftade genom undret. Men den
järnbeslagna porten var av god ek och motstod deras
angrepp. Då begåvo de sig till trädgårdsgrinden, som de
likaledes funno väl stängd.

De stodo en stund tysta och betraktade trädgården, som
mästaren planterat och inrett så ljuvligt till sin unga hustrus
behag. Och de erinrade sig alla de gånger, de sett den vackre
gamle mannen, vördnadsvärd som en patriark, just här i
trädgården visa sin unga hustru all faderlig kärlek och ömhet.
Sålunda stegrades deras förbittring mot den otacksamma.

Och se - nu kom fru Ursula svept i sitt svarta änkedok