Sida 207

gående nedför trappan. I handen höll hon en bok och var
det hennes avsikt att alldeles som vanligt fördriva någon stund
med läsning i trädgården. Ej heller gjorde åsynen av de
uppretade människorna något intryck på hennes stolta och
trotsiga sinne. Utan att ägna dem stort mer än en föraktfull
blick trädde hon fram till bänken, satte sig till rätta och
öppnade boken. Men männen på gatan skakade förgäves
grinden och sökte tillhyggen för att bryta sig in.

Under tiden hade herr borgmästaren skyndsamligen låtit
kalla åldermännen i stadens skrå och gillen till rådhuset
för att de tillsammans måtte söka och finna något botemedel
mot den nya oron. Och sedan de värdiga männen tagit plats,
infördes några munkar från Vårfruklostret, vilka med from
skräck skildrade undret. Vid denna berättelse mörknade
åldermännens ansikten och hårdnade och blevo liksom skurna
i gammalt trä. Nu infördes mästarens lärlingar och några
andra av upploppets anstiftare. Och en av lärlingarna begynte
ropa: Gudsdom! Gudsdom! Borgmästaren lyfte sina händer
för att nedtysta det förfärliga ropet, men även munkarna