Sida 209

herr Bertrands mod och tackade honom för hans bistånd.
Men han mötte icke hennes blick och undvek hennes händer
och fullerväl förstod hon, att icke ens han trodde på hennes
oskuld. Då blev hennes sinne ännu trotsigare, hennes ansikte
hårdnade och stolt och spotsk vände hon sig emot hopen,
som med förnyat raseri och med en våldsam kraftansträngning
bröt ned grinden och störtade in i den fridlysta trädgården,
skövlande mången skön och sällsynt ört och buske.

Till all lycka anlände herr borgmästaren företrädd av
rättstjänare och åtföljd av åldermännen. Inför så mycken
värdighet gav sig hopen till tåls och bidade, vad nu skulle
komma. Och väl kunde den i de äldstes hårda anleten läsa
att rätt skulle skipas.

Barsk och bister trädde herr borgmästaren fram till fru
Ursula och uppfordrade henne att stå till svars inför sin
överhet och han delgav henne de äldstes beslut, spörjande
om hon frivilligt ville underkasta sig gudsdomen och för
att bevisa sin oskuld genomgå eldprovet.