Sida 220

munkarna och närmast fader priorn gick herr Bertrand.
Munkarna sjöngo:

Salvum fac domine -

Då uppstod bland hopen en stor oro och bland knektarna
en rörelse och herr borgmästaren och hans män sprungo upp
från sina platser. Herr Bertrand däremot, priorn och
munkarna stannade i sin gång och lyfte avvärjande sina händer.
Ty vid bålets bortre sida stod den lille munken och där stod
ock fru Ursula, redo att bestiga bålet.

Väl sprang herr Bertrand fram för att hindra henne, men
priorn höll honom tillbaka. Och vad fru Ursula beträffar, såg
hon varken sin älskade eller dem, som omgåvo honom och
henne. Utan såg hon endast gudselden, som flammade allt
högre. Ty kände hon nu sin skuld och ångrade sitt brott
och var det hennes vilja att söka döden i lågorna. Hon var
allena, som den är, vars dom skall fällas. Allena med domaren.