Sida 51

Andra Kapitlet

som är en sannfärdig skildring av
Ekmarckens frieri.

Huset numro 27 Söder var en kåk bland de
minsta. Sittande gränsle över dess spetsiga tak hälsade
magister Andreas Ekmarck solens uppgång
morgonen den tolfte januari. Magistern var sysselsatt
med att vältra snön från taket, vars bristfällighet ej
tålde sådan tyngd. Vidare skulle han skotta en
gång från porten till gatan och taga upp en annan
från köksdörren till hemlighuset. Bränsle skulle
huggas, ugnen eldas, brunsvatten hämtas. Allt detta
var av vikt och brådskande, ty kåken på Söder borde
med det snaraste värdigt mottaga vissa fantastiska
dyrbarheter såsom pärlor och ädla stenar, mantlar,
kronor, svärd med besynnerligt veka klingor och
rikt sirade fästen, tamburiner, gitarrer, markattor
och papegojor. Till kronorna, mantlarna och