Sida 52

svärden hörde furstar, furstinnor och svärdsslukare. Och



alltsammans hörde till Knutsmässan som svansen
till kometen.

Solskivan steg ur det grå morgontöcknet,
långsamt och ovilligt som guldmyntet ur girigbukens
pung. Då magistern såg denna vintermorgonens
gyllene gåva, reste han sig rak på åsen, balanserade
med armarna och hälsade solen med ett ljudeligt
galande. Strax svarade Skur-Kajsas tupp, som
bodde i köket. Skur-Kajsa var Ekmarcks mor.

Magistern hoppade ned från taket och uträttade
i rask följd sina sysslor. Steg därpå in i kammaren,
där kringströdda paltor och böcker, en blåmålad
kista och en klen bädd voro hela rikedomen.
Anders framtog ur kistan plagg för plagg den dräkt,