Sida 53

som han plockat samman i Bergslagen. Väl
kommen i stassen var han från topp till tå en prydlig
och reputerlig ung karl.

Han trädde ut ur det röda rucklet, som upp till
takskägget bäddat i snö liknade kopparporten till
en vit, gnistrande grotta. Utanför kopparporten stod
en grå liten tomtebisse med korg på ryggen och
kvast i hand. Det var stadsvakten Per.

Magistern bugade lätt och frågade om han vore
igenkänd. Stadsvakten svarade:

"Ansiktet känner jag, Anders lille. Eljest är du
nog grann."

Han tog åter till kvasten och sopade en ring
runt sonen.

"Gack du och fria, Anders, mig kan det kvitta.