Sida 59

över torget. Hela tiden såg han oavvänt upp mot
Norstedtens hus. Han tog ur bakfickan en gul och
röd snusduk, som tillhört salig bergsrådet Sundin,
och viftade häftigt i det han låtsades stryka en
obefintlig svett ur pannan. Det var ett överenskommet
tecken. Mellan magistern och mamsell Lisa-Brita
gavs många tecken, men för ögonblicket var
mamsellen hindrad.

Magistern fortsatte sin väg. Han spände
vadorna och rörde benen raskt och sirligt. Stövlarna
knarrade, snön knastrade, det präktiga byxtyget

stramade behagligt. Andedräkten gick stor och vit
ur magisterns mun. Han deklamerade:

"Förrän oss äkta band, Zayr, fått göra sälla
vill jag som muselman okonstlat föreställa
att Förstars levnadssätt i denna världens del
ej står min heder an och är hos dem ett fel --"