Sida 60

På Skolgatan mötte han gumman Wagnelius.
Hon var svartklädd från topp till tå, undantagandes
mössbanden, som voro röda. Kjolen var mycket
vid och där bak putade kjortelsäcken, ständigt fylld
med gamla pepparnötter. Magistern trädde åt sidan
och bugade. Men som detta var rektors hustru
sänkte han hatten ända till knähöjd. Fru Wagnelius
trädde likaledes åt sidan, fällde armarna och neg.
Magistern blev mycket förvirrad, bockade ännu
djupare och drev hattkullen i drivan. Fru Wagnelius
neg tre gånger i rad. Då förstod magistern att han
icke var igenkänd. Han brast i skratt. Men
gumman vaggade emot honom, röd av förargelse.

"Nu hör jag, att det är Ekmarck, den flabben.
Nå, när lort kommer till ära! Vad har han fått på
sig? Det ska vi se --"

Och hon började knipa i rock och väst.