Sida 69

ring med kalvarna och det blev väsen. Wagnelii
hustru ringde i skolfönstret att rasten kunde vara
slut. Konrektor skyndade på skrangliga ben
uppför trappan.

"Andreas," ropade han, "vi träffas hos Carléns
innan din timme slår. Ack, vilken glädje! Så länge
jag kan minnas, och far, och vem helst som hållit
ett stop brännvin i hand, så har här varit en
obegriplig glädje Sankt Knuts dag. Men den som har
svaga ben, han gånge ur vägen --"

Och Wagnelii hustru ropade från sitt fönster:

"Gack han från skolans vägg, Tugenichts och
Sprätthök! Lapa Guds solsken och slit de saligas
kläder. Här slita vi gamla för födan."

Magistern viftade med hatten och deklamerade: