Sida 72

dansade ensam mellan husraderna.

"Oj, oj," gnällde han, "jag lovade mutter att tappa
drickat. Det hade jag rent förglömt --"

I källarsvalen flögo jäntorna av och an.
Magistern gläntade på dörren och strax surrade de i
springan som bin på ett fluster. Nej, pass, tänkte
magistern, källarjäntor får det vara slut med för
Ekmarcken. Flottiga är de om fingrarna och förstör
kläder värre än slagsmål. Och vad skulle
Lisa-Brita säga?

Han stängde dörren i lås och skyndade uppför
trappan. I avsatsen stannade han mellan två dörrar.
Den högra ledde till Blå salen, den vänstra, som
hade grönt glas i dörrspegeln, ledde till Bondstugan.
Den kände magistern, men dit ville han icke. Och
att objuden stiga in i Blå salen hade varit för dristigt.
Han blev därför stående i förstugan och ropade först