Sida 79

Han vill min olycka eller ock är han drucken,
tänkte Andreas. Vad i himlens namn skall
rådmanskan säga om pojkarna börja gny vid
hennes port och kanske krossa hennes rutor med
snöbollar?

Kallsvetten sköljde hans panna och kinder. Han
dunkade så häftigt på fönsterposten, att konrektor
spratt upp ur sin dvala. Med värdiga fasta steg

skred han över gatan och in i Carléns källarsal.
Han tog av sig hatten och sade:

"Herr magister och kollega, då I denna dag går
att bedja rådman Norstedt om dess dotters hand,
synes mig denna handling vara ett symbolum eller
en sinnebild av den vittra lärdomens välbehag till
det dugande borgerskapet. Och länder det
borgerskapet till heder och oss till gagn. Men skulle