Sida 83

ett stycke nedför torget. "Klockan har inte
slagit tolv. Och mamsellen skall sätta en
blomkruka i fönstret."

Hon stannade med ett ryck, blev stående orörlig
med hängande huvud, tomt stirrande i marken som
en gammal utkörd häst. Rädd var hon inte, inte
heller bländad av den gryende lyckan. Tjugusju
år hade hon strävat för pilten Andreas, och det var
väl intet underverk, att han nu skulle bliva
kyrkherre och måg hos en rådman. Det var inte
besynnerligare än att det oändliga rådhusgolvet
äntligen blev rent, sedan hon skurat och gnott var
planka och var kvist.

Magistern stampade och skrapade som en
språkfåle. Han lade armen kring konrektors skuldror
och viskade:

"Vad bryr mig rådmans drängar? Men