Sida 84

skammen, hjärtebror, skammen! Har du någonsin sett

så många fönster öppna vid torget? I vinterkylan!
Ack, vad de skulle gona sig, om Ekmarcken komme
tullrande utför trapporna! Ja, skammen! Och
Lisa-Brita! Tänk dig hennes förtvivlan. Tänk dig
hennes tårar. Ack, söta Lisa-Brita! Säg då något,
min hjärtans bror! Ack, vad mitt hjärta dunkar.
Säg något, Valdemar --"

Men konrektor teg. Han såg på sin rock, vars
fläckar voro otaliga och underliga som fläckarna i
en trollspegel. Det rann honom i minnet att han
själv en gång friat till en flicka, fått ja vid
midsommarvakan och återbud fram på höstsidan, då en
bättre friare anmält sig.

Allting är ovisst, tänkte han. Varför hoppas
eller förtvivla? Och varför tala?