Sida 87

det likt något i hela världen, att rådman Norstedts
dotter ska ha en sådan svära? Skäms, ditt elände!
Vad håken flög det i dig, att du tog Carlénskans schal
och hätta och kom hit som en bättre människa?"

Rådmanskan satt vid bordet, mor Kajsa i vrån
bakom skänken. Vid fönstret med ryggen åt dagern
stod magistern, i gungstolen gungade rådman. Men
flera rum därifrån, i kylkammaren bland
vinteräpplena låg Lisa-Brita på magen och grät.

Rådman gungade i takt med rådmanskans tal.
Själv yttrade han litet och det han sade hörde sällan
till ämnet. Än tog han sig om näsan, än tog han
sig om hakan, där skäggstubben frodades.

"Jag borde ha rakat mig, ja minsann."

Rådmanskan fortsatte, alltjämt riktande sitt tal
till mor Kajsa, som dock något skyddades av