Sida 88

skänkens massiva gavel. Magistern stod tyst och försagd
i fönsternischen. Men plötsligt trädde han fram,
klappade lätt i händerna och sade:

"Lämna mor i fred, rådmanskan. Här är det
jag, som friar. Mor följde, därför att det passar sig
bättre --"

"Nej, håll! Passar sig bättre? När mor är
skurkäring och far nattvakt? Kanske nattvakten också
skall häropp?"

"Om det blir bröllbp, ja," sade magistern och
lade armarna med en beslutsam gest i kors över

bröstet. Tärningen var kastad. Far och mor skulle
han icke förneka.

Nu teg rådmanskan en stund för tårars skull och
även mor Kajsa grät, ehuru sparsamt. Rådman