Sida 91

förbittrades alltmer. Rådman och rådmanskan
grälade som om hela världen hängt på ett strå i
rådmans skäggstubb. Och frieriet sjönk ned i det
förglömda.

Då öppnades sängkammardörren.

Mamsell Lisa-Brita trädde in, rufsig och röd av
gråt. Hennes rörelser voro tunga och slappa av
förtvivlan, huvudet tycktes vackla på den smala vita
halsen, alltför tyngt av sorg. Hon satte sig på
bordskanten och snyftade högljutt. Far och mor glömde
sin tvist. Rådman pep henne i sidan men fick en
försvarlig törn och hamnade åter i gungstolen.
Rådmanskan tog Lisa-Brita om livet och grät med

ansiktet begravet i hennes kjortel. Skur-Kajsa hade
nu också kommit i gång och sågade sorgen bit för
bit i knarkande snyftningar. Magistern trampade
av och an som en björn på eldkol. Men när