Sida 95

"Tackar som bjuder. Norstedtens kaffe är gott,
det är känd sak det."

Neg ännu en gång och gick ned i köket.
Magistern ville kalla henne tillbaka, men Lisa-Brita
höll för hans mun.

Och viskade:

"Så blir vi ensamma."

Då teg han.

Rådmanskans åska mullrade bort i köket, rådman
hördes slipa sin kniv. Magistern sysslade med
mamsellen, som kysste honom gång på gång, utan
hänsyn till kära mors distinktion mellan kaffe och
rhenskt. När detta varat en stund, måste han gå
några steg ifrån henne och sakteligen vända sig runt.
Hon slog samman händerna.