Sida 96

"Ack, du min söte, vad herr kyrkoherden är nätt!
Nu kan jag inte förstå, vad jag såg hos den pjalten,
magistern."

Det stack, det sved en liten smula.

Lisa-Brita frågade med oro:

"Vad fattas dig, Anders? Ack, din stackare, du
är så blek under ögonen. Vad fattas dig?"

Vad skulle felas i hans lycka? Han satte sig
vid bordet och lade huvudet i Lisa-Britas knä. Hon

lekte med den ostyriga luggen, som aldrig ville ligga
till rätta. Hon talade sakta och viskande om många
ting, och magistern lyssnade som man lyssnar till
sommarvinden. Hans blick gled förstulet och
vördsamt över salens möbler och bohag. Vilket allvar,