Sida 220

utföra underbara ting. En dag vederfors jag den
nåden att uppträda i eld och på lina inför hans
kunglig majestät konung Kristian den sjunde, högst
salig i åminnelse. Värre apa såg jag aldrig. Han
gjorde allt för att jag skulle brinna inne i min eld,
som lyckligtvis var rätt ofarlig, och slog mig

slutligen med sin lilla käpp. Jag var bara tjugu år,
men jag glömmer det aldrig. Det var i sanning en
stor ära för en fattig taskspelare och från den dagen
kunde jag icke tillåta någon annan att prygla mig.
Vad hände? Jag blev fet och trög, min konst
förföll, förnäma herrar tålde inte se mig på linan. Jag
blev svärdslukare för packet. Och allt detta emedan
jag blivit för stolt eller dumdryg att taga stryk.
Betrakta min olycka, magistern, och förstå, varför jag
slår mina flickor."

Magistern skrattade.